Archive

intervju

Pusha pratar lite om Exodus och att Wayne tog åt sig och startade hela ”beefen”. Hur gangster Push än så velar han så bögigt här, bara säg rakt ut att du prata om YMCMB. Han säger återigen iaf att New God Flow var mot Birdman.

Han pratar även om Pain och hur Futures refräng var gjordes på 35 min och var referens versionen… och det märks för den är bajs. Cool fakta att New God Flow och Pain gjordes på samma dag.

En av höjdpunkterna från skivan och kanske det som förvånade mig mest, fan gör Ma$e här? Helt ok vers dock, men clownen vet itne vad han vill göra. Fattade aldrig varför han vart så dissad av alla tills jag läste att han försökte bli präst, och det är som Sauce Money säger här under, att blåsa folk för religösa själ är inte ok.

Synd att det inte är någon större som säger det…

Skön intervju, säg vad man vill om Mike men han är skön att lyssna på. Pratar om hur Kanye blev sotis för han prata med 50 och inte han, hans nya broadway show hur folk gråter och skrattar samt hur viktigt det är att ha självdistans.

Samt vad han tror om 50 Cents försök att jobba i boxning, denna del är sjukt intressant. Han går in i hur smutsig boxning är samt hur den startades. Allt är ju baserat på USAs gäng och kul att han går in i detaljer, var lite som jag inte ens visste.

Han slänger en liten känga åt de som jagar kändisskap, men samtidigt inte bjuder på publiken. Floyd Mayweather kritiserades mycket för det förut (och fortfarande), skönt citat bjuder han på:

Even a martyr doesn’t mind dying if it’s infront of a crowd

Berättar också om sin barndom och rättar till kritikerna, han var rik etc men han var bara 21 etc.

Väl värt att lyssna på, HAN GÅR LOSS PÅ EMINEM i slutet, väl värt bara för det lol.

Min personliga Clipse favorit, Hell Hath No Fury är grym men denna är enligt mig den perfekta mixen av skryt och knarkrap, medan HHNF mest är hårt. Han pratar om det mesta men gött att läsa om intro låten, som är den bästa låten strax efter Grindin’. Det grymma är att redan i den första låten på det första albumet är Push och Malice de vi är vana vid, Pusha den unga flashiga medan Malice är den sofistikerade killen som styr. Skillnaden är att, främsta Pusha, är mer förfinad i sin stil idag.

L+T: Let’s start with the intro track—it’s still devastating all of these years later. What was the intent there?
PT:
 Whatever you hear first sets the tone of the album. It was really about establishing identity, and, like, putting our flag in the ground. We basically wanted people to understand and know where we were coming from—no one had ever seen this side of Virginia before. We knew that this music was a bit newer. Even though we had The Neptunes on our side and they were everything at the time, our criteria for The Clipse was outside of what The Neptunes were doing. Our first record out was “Grindin’.” This was at a time when Pharrell was hot, the Neptunes were hot. He was on every hook from Nelly to Mystikal, everybody. And we have a hook where he’s actually not on it. The intro…it basically set the tone for all of those maneuvers and moves. It was just like, “This is what we are, we’re different. This is the streets, this is Virginia, this is new, this is risk-taking.” Playas, we ain’t the same. You know.

Grindin’ har båda bröderna pratat mycket om förut men kul att läsa att det var den första låten där han skrev om sina verser och att båda de hade problem med det avskalade beatet i början. Beatet skulle ju först till Jay-Z, har ofta funderat hur han hade tacklat den låten…

The way it was presented to me…I was actually home and Pharrell was in the studio and he called me and he was like, “Listen. Get up here right now. Get up here right now—I’ve got this record and if you’re not up here in 15 minutes I’m just giving it to JAY Z. I am. I’m giving it to him. If you’re not here in 15 minutes…I know you’re home. You’re home. You’re home. Your house is 10 minutes from here. That means you’ve got five minutes to get ready and get over here. If not, I’m giving it to Jay.” I couldn’t really deal with that. And I was there, needless to say, in 13 minutes (laughs).

Övrigt så pratas det om deras modekänsla, hur han har förbättrats av all talang som är runt om han nu men mest intressant är när han berättar att när Pharrell presenterar låtar så är det mesta färdigt och det är bara att lägga verserna medan Kanye presenterar ett avskalat beat i början och sedan bygger upp låtarna som tiden går. Väl värt en 5 min att läsa.

Life+Times

PS: When The Last Time är fortfarande top 3 fest hiphop låtarna.

Jag är sjukt stort Jay-Z fan och DJ Clark pratar mycket om hur han starta sin karriär men sista hälften av intervjun handlar pretty much bara om Jay.

Han pratar om hur han tidigt visste att Jay var bäst medan Grand Master Flash och andra var fett sura och inte fattade. Hur KRS-One inte ville ha han på 5 Boroughs låt.

Han berättar även att han inte kunde signa Nas för han inte hade en demo medan Das EFX hade det och Nas har länge sagt att han blev dissad för Das. Han berättar även hur han hade möjlighet att skapa en super label för han trodde han hade Jay, Sauce Money, Jaz-O, Nas och Das. Men saker  föll ju inte på plats, Clark var A&R på Atlantic och Sylvia Rhone inte ville ha Jay och Nas hade inte en demo (lol… fattar ni hur bra tekniken är nu för tiden?).

Han pratar om hur han är nöjd att han inte joina Roc-a-Fella för han fortfarande är vän med både Jay o Dame inte ville hamna mitt i skiten.

Han pratar även om Biggie, snubben hade kontakter överallt. Han var på turné med Big och försökte få folk att lyssna på Jay och alla bara skakade på huvudet, det var inte förrens Dead Presidents som Big fick respekt för han. Han berättar också hur de två hade genuin respekt för varandra och hur de tyckte den andra parten var bäst, kul att höra verkar som om all den där homie grejen är sann.

Han berättar massa annat om skillnaden med MC och rappare, vem som är bra nu, vem som aldrig fick en chans (han nämner Jadakiss..). Plus berättar att skit rappare som Lil B är stora för folk tror de kan bli han lol.

Sjukt intressant!